Lchf

Ja, då börjar vi igen, då. Jag var total lchf'are under 10 veckor hösten 2010. Jag gick ner 9 kilo och kände mig super vacker, men jag började må dåligt. Jag mådde illa nattetid och hade hjärtklappningar. Tydligen ska detta ha haft med annan stress att göra, så nu hoppas jag att det ska funka den här gången. För övrigt mådde jag ju så otroligt bra utan dessa sockerkurvor. Att vara lchf'are är liknande som att tala om för omvärlden att man har blivit vegan eller att man har börjat röka i vuxen ålder. Det är inte lätt att få omvärlden att förstå och det känns tillockmed lite provocerande. Folk blir oroliga och tycker att det är ohälsosamt. Å andra sidan, hur kunde människan överleva innan vete, potatis och socker kom?
Nu har jag trappat ner försiktigt med socker under ca 3 dagar och har inte haft något sug, men däremot yrsel. Jag vet ju att det är så vid avvänjningsperioden. Otroligt vad man gör emot kroppen med detta raffinerade sockret. Under de senaste 4 veckorna har jag livnärt mig på godis och struntat i måltiderna.... Inte konstigt att kroppen revolterar.
Nu har jag bestämt mig för att gå MIN väg. Jag vet vad jag tål och inte. Jag vet att jag mår dåligt av för fet mat och art jag inte kan äta varken frukt eller vete, för då äter jag bara socker efteråt. De är mina personliga triggare.
Nej! Nu får det vara bra!!! Slut på dålig mat.